Vecka 47

Resumé av veckan: mycket intensiv och mörk, rent vädermässigt vad gäller mörkret alltså.

På måndagar pluggar jag hemifrån och tar alltid möjligheten att gå en långpromenad med Jack när det är ljust. I november är mitt livsmål att jaga ljuset känns det som. När man jobbar är det mörkt hela tiden eftersom jag aldrig kommer utanför väggarna när solen väl visar sig. Inte för att den egentligen har visat sig så mycket den här månaden men något slags ljus finns ändå där bakom alla regnmoln.

I måndags var jag på ett pass tabatapump där jag försökte öka på vikten på några ställen, exempelvis ben och bröst. Vad gäller bröst ligger jag nog på smärtgränsen just nu men ben, rygg och triceps har stor utvecklingspotential. På tisdagen var Calle iväg på egentid och jag körde ett yogapass hemma. Mest stretch men det är så himla skönt och välbehövligt för kroppen.

I onsdags var min vanliga jumpingdag och jag kände mig först superpigg men kände av novembertröttheten efter ungefär halva passet. Kroppen blir oresonligt seg när jag verkligen känner mig trött. Men man kämpar på.

Igår, fredag, fick John feber och helgplanerna har ställts in. Jag började också känna mig krasslig men såhär på lördag morgon är det okej så jag laddar för ett förmiddagspass tabatapump. Hunden ska ut och eventuellt ägnar vi dagen åt att sortera skåp när det ändå är viloläge som gäller. Det är otroligt behövligt måste jag säga.

Vecka 45 och 46

Veckorna går ju och jag har någon slags rutin på min träning. Förra veckan tränade jag 4 dagar/5 pass. Tabatapump, core samt pyramid9, jumping och tabatapump igen. På sista pumpen gjorde jag fel på något vis i benövningen så jag fick ont i ryggen. Därför vågade jag inte gå på pumpen i måndags. På tisdagen kunde jag dock köra p9 igen och på onsdagen jumping. Vilket innebar att jag tränade två pass denna veckan.

Vi fick efterlängtad snö förra veckan och det gjorde inte ens något att det piskade i ansiktet på en under kvällspromenaderna.

Vi hann åka pulka en gång och kasta lite snöboll innan det regnade bort igen.

I torsdags åkte jag till universitetet i Stockholm i två dagar så ingen träning då. I går, lördag, var en planerad tjejdag med mina tre närmaste vänner. Vi var på relaxavdelning på dagen, lagade middag tillsammans och avslutade kvällen med Mia Skäringers show, no more fucks to give, på kvällen. Helt underbar dag! Vi hade tänkt gå en promenad också på förmiddagen men det strök vi på grund av spöregn.

Hade en tanke om att träna idag, bokade till och med ett pass som jag sedan bokade av igen. Jag och hela min kropp var helt slut, brukar alltid bli det efter mina inne-dagar på uni men detta var extremt. Så jag lyssnade på kroppen och reste mig knappt ur sängen idag, sov dessutom till halv 10, vilket aldrig händer då jag oftast vaknar runt sju. Sedan har jag tittat på tv, läst, lyssnat på ljudböcker och spelat mobilspel hela dan. Också värdefullt ibland.

Imorgon är en ny vecka, och med den nya tag.

Höslovsvecka 44

Den här veckan känns som den varit riktigt lång. Man har hunnit mycket men ändå varit extra ledig. Jag jobbade måndag och tisdag och på jobbet kunde vi gå på olika pass som kommunens hälsoinsipratörer ordnat. På måndagen hann jag med en längre promenad med arbetskamrater. På kvällen var jag bokad på pump och på kvällen ville hunden ut på långpromenad också.

På tisdagen hann jag med ett kroppspass ute under arbetstid och vi fick även grillad korv till lunch. Jag älskar att kunna träna på arbetstid, det fungerar inte när man har elever. Hunden fick en längre promenad även den kvällen.

Från onsdagen var John och jag lediga. Jag var tvungen att plugga en hel del den dagen men vi hann med en pokemonpromenad och tog en sväng till bibblan. På kvällen var jag på jumping.

På torsdagen hade jag studiegrupps-träff via Skype som tog ett tag men resulterade i att vi kunde lämna in en av två uppgifter. Skönt. Dagen bjöd på ännu en promenad med pokémon-letande och på kvällen kom två grannfamiljer hit och firade Halloween. Alla utklädda och med läskig mat på menyn. Vi bjöd bland annat på avhuggna fötter.

På fredagen hade vi planer på att åka till mariebergsskogen och köra John på Halloween-disco på kvällen. Men han hade ingen lust med det alls när dagen kom så vi ställde in och såg på film och lyssnade på ljudböcker hela dagen. På kvällen kom Johns farmor och farfar hit. Jag passade på att gå på Halloween- jumping på hälsohuset. Så kul och de flesta är utklädda! Inte ofta man jumpar med lösgaddar.

På lördagen blev det lite fix på förmiddagen och en promenad med hunden. På eftermiddagen åkte vi och bowlade med svärisarna. Väldigt uppskattad aktivitet av alla.

Idag är det då söndag och svärföräldrarna har just åkt hem. På förmiddagen gick jag, John och svärmor tipspromenaden på sisu och nu ligger vi och slöar i väntan på idéer för resten av dagen. Jag funderar på att avsluta veckan med löpning, yoga eller jumping.

Zombies och sånt

Helgen innan höstlovet. Jag och John har ledigt tre dagar eftersom jag jobbar två. Det ska bli skönt med extra ledigt och vi ska fira Halloween och så.

Man kan tro att vi tjuvstartade i helgen då John var anmäld i ett lag till Forshaga zombie games. Detta är Hälsohuset som anordnar och det innebär att barnen ska ta sig runt en ”bana” på 2,5 km som är fullspäckad med zombies. Alla har tre liv och efter vägen skulle de lösa några uppgifter för att få siffrorna till en kod som skulle låsa upp ett hänglås i slutet. Våra barn är ganska unga så de hade oss föräldrar med som medlöpare, dock ingick vi inte i laget. Men kul att få chans att vara med och se alla zombies och hur barnen reagerar. I slutet ”fastnade” John med flit vid zombieserna eftersom det var ganska kul att bli jagad. Ett väldigt roligt event!Den här söndagen var man lite förvirrad av att ställa om klockan till vintertid och förmiddagen kändes oändligt lång. På eftermiddagen skulle vi in till stan och köpa vinterkläder till mig och John. Vi tajmade det så bra att stadium hade 25 procent rabatt om man var medlem. När händer det att man lyckas köpa exakt det man ska ha när en bra rabatt gäller? Typ aldrig. Vi passade i alla fall på att ta en längre promenad på fina Skutberget i Karlstad samtidigt. Det är så fint och mysigt att strosa på klipporna och precis när vi klev ur bilen sprack solen fram. Älskar dessa små familjeäventyr i naturen!

Nu har jag beviset

Så kom det då i lådan, beviset på att jag gjorde hela tjejklassikern under 2019. Jag känner mig rätt stolt över mig själv faktiskt.

Nästkommande år får utmaningen dock bli lite mindre. Det tar för mycket tid att jobba, plugga och träna till en klassiker. Kanske gör jag om detta när jag pluggat klart, det är inte omöjligt, men till dess kör jag på en Ica-klassiker och på de löparlopp som finns i närheten. Just nu längtar jag ändå mest efter snö så att man kan börja åka skidor.

Drömmer

Redan innan Lidingö har jag närt en förkylning som brutit ut med full kraft under veckan. Träning är bara att glömma och inte ens promenader orkar jag något vidare. Långdraget, segt och väldigt frustrerande. Vädret är så väldigt vackert, soligt med sprakande höstfärger. Det är så trist att inte orka vara ute och ta del av allt det där vackra. Jag kurerar med ingefära och vätska.

För några veckor sedan gick hela familjen en vandringstur på ca 6 km. Det är så underbart att John äntligen kan följa med på det jag älskar mest. Och även han älskar att vara ute i skogen. Det är sånt jag drömmer om nu.

Men istället ligger jag i sängen och samlar kraft för att orka klä på mig och åka till Alsters herrgård för Afternoon Tea. Gott fika och fina vänner MÅSTE ju kurera min förkylning.

Avslutar en tjejklassiker

Då var det klart. Under ett år har jag och Maria åkt skidor, cyklat, simmat och sprungit. Förra helgen var vi i Stockholm och avslutade det hela med Lidingöloppet. Vi var inte ensamma.

Jag hade inte tränat så mycket eftersom jag känt av något i kroppen den senaste tiden, det bröt också ut dagen innan Lidingö. Men men, det var ju bara att ta sig runt. Bryta vid sista utmaningen går ju inte.

Inspirera tyckte jag ändå det gick bra. Det flöt på och det var mest i de längsta backarna jag gick. Peppande skyltar hjälpte till.

Det var nog den enda av utmaningarna där sista kilometern kändes lätt och det var underbart att komma i mål! Vi gjorde det!