Träningsplaner v. 8

Lördag: största utmaningen i år, av flera anledningar, och det enda jag är nervös inför av tjejklassikerns delmoment. Tjejvasan. Resten av veckan laddar jag genom att vila, inte träna alls, äta och dricka bra.

Och kurera en förkylning. Kom ju som ett brev på posten igår och man får väl hoppas att vila och vätska hjälper helt enkelt. Jag har verkligen försökt hålla mig undan alla som hostar och nyser men det är nästan omöjligt i vabruari. Ändå bättre att få det nu, när jag ändå inte ska träna mer inför vasan. Jag skulle nog blivit mer stressad om jag varit tvungen att avbryta träningen. Som det är nu ska det väldigt mycket till innan jag bryter och är jag förkyld då så är jag. Bara att gilla läget liksom.

Dummare är att jag fortfarande har ont i axeln. Dock ska jag ju inte träna den mer heller innan så jag där får jag satsa på ormsalva och vila som medikament. Annars gäller samma där, jag åker med ipren om det så ska behövas.

Förbereder mig också genom att packa och planera i början av den här veckan. På torsdag och fredag ska jag nämligen på närträff i Stockholm igen. Sedan är det bara hem och sova innan vi åker mot Oxberg tidigt på lördag morgon. På söndag åker vi till mamma med hunden och på måndag tar vi flyget till Spanien där vi ska tillbringa  en vecka. Måste alltså vara färdigpackad både för Vasan och Spanien senast onsdags. Det är spännande veckor jag har framför mig nu och även om jag flänger hit och dit måste jag medge att det är med ett behagligt förväntanspirr inför allt detta som jag startar veckan.

B4C67E84-C2E9-462C-8517-D252702D62C9.jpeg

Annonser

Sista träningspasset- tjejvasan

Idag körde jag sista träningspasset innan tjejvasan. Eftersom alla spår är så isiga nu körde jag 1-kilometersspåret som är drager på ett fält. Spåren var nydragna eftersom det var barnens Vasalopp där igår. Jag startade i Mora som kommer bli målgång nästa helg.

B316CB76-F10C-45EE-9A2E-046D2B642262

Jag testade min nya fästvalla som ska funka upp till tio plusgrader. Idag var runt 2 men spåren var blöta så vallan försvann med detsamma och jag hade noll fäste första varvet. Jag åkte hem och kletade på klister. Då fick jag fäste men tyvärr släppte det något efter fyra km, en hel del var avskrapat då. Kommer bli så svårt att valla så det håller hel vägen. Men får ta med extra plus ta hjälp i valla-bodarna om det inte funkar. Lite såhär går mina känslor just nu:

•Just nu känns det bra motionsmässigt. Jag kommer orka runt.

•Är jag nervös för att det ska va långa nerförsbackar och mycket folk så jag inte hinner väja.

•Är jag taggad och tycker det ska bli väldigt kul.

•Är jag också nervös för att jag kommer välja rätt valla. Utan fäste kommer det vara tungt.

•Har också ont i axeln efter vurpan i skidbacken och den oroar mig lite.

Det är med blandad känslor jag går in i veckan innan och börjar ladda kraft och energi allt jag kan.

26D8333F-48C0-46E3-AFC9-99091800E23F

Jumping disco party 70-tal

I går var jag på ett roligt och fartfyllt event med massor av jumping och massor av 70-talsmusik. Många var också utklädda, inte jag dock som hade väldigt svårt att hitta något passande. Men jag hade fantastiskt roligt ändå. Nedan ser man Hälsohusets team i sina snygga glitter dräkter.
598AD831-2ACE-419C-8DAF-6EB477F752E1.jpegDet var flera instruktörer som gästade och de kom från bland annat Säffle och Danmark. Roligast var koreograferna som passade ypperligt till musiken. Två timmar, minus 15 minuters paus, höll vi på. Hemåt gick jag sedan med massa positiv energi på lite darriga ben.

Fredagens tankar

Herregud vad jobbigt det hade varit med skidträningen om vädret varit såhär hela vintern. Regn, många plusgrader och sol, som givetvis är väldigt härligt men som smälter all snö. Som det är nu har jag ju hunnit åka en hel del så det känns ändå lugnt inför nästa helg. Fick till ett skidpass denna vecka, onsdag, då jag inte hade fäste alls och det var snabba, isiga spår. Funkade ändå bra att staka. Gjorde också världens vurpa framåt så jag landade på mage med skidor och ben bakåt. Ändå glad att jag automatiskt höll upp huvudet så jag slapp få hela ansiktet skrapat. Slog mig inte alls faktiskt.

Jag hade jordens träningsvärk efter måndagens tabatapump och sedan hade vi vinteridrottsdag på tisdagen. Fantastisk dag med fantastiskt väder. Jag åkte slalom och hjälpte flera nybörjare under hela dagen. Så roligt att se de som aldrig åkt tidigare vara så stolta vid dagens slut när de behärskade hela lilla backen eller till och med stora. Dock slutade dagen med att några elever trillade i liften samtidigt som jag kom efter och inte kunde svänga undan utan drattade i backen jag med. Slog mig ganska hårt i axeln så den känner jag av än. Tror dock bara det är musklerna som fått sig en kyss. Grymt glad och trött efter den dagen i alla fall men sedan var träningsvärken ännu värre, särskilt i vaderna. Simmade en kilometer innan jobbet idag och det kändes i kroppen att den var stel och lite mörbultad.

8A3560B4-CDE5-4907-86DC-92ED30B67F9BSå för att sammanfatta veckan so far:

Måndag: tabatapump med grym träningsvärk som följd

Tisdag: slalom som slutade med en öm axel och än mer ömma vader

Onsdag: längdskidor då jag åkte 9 km och gjorde en brutal vurpa, dock utan skador. Tappade även en gul plastplupp fram på mina skidor (inte vurpans fel) som gav mig ångest över att de var förstörda i en halv sekund. Skidorna satt dock kvar på foten hela tiden jag åkte så det var nog mest ett skydd.

Torsdag: vilade. Helt slut i kroppen. Städade dock och gick en promenad med hunden så det räknas som träning.

Fredag: simmade 1 km innan jobbet.

Nojar mycket för vallan ifall det blir sånt här före till helgen. Köpte därför på mig lite valla och klister för varmare väder. Tejp, fästvalla och klister. Detta fixar sig.

B15E3D41-12F0-4C77-B357-A8272C9052C6

 

Träningsplaner v. 7

Hallå?! Vart tar veckorna vägen? Fattar inte hur fort tiden går. Men men, nu är det dags för slutspurtsträning inför tjejvasan. Lagom till att alla skidspår regnade och smälte bort! Lagom kul. Imorgon har vi även vinteridrottsdag med våra elever. Jag skulle vara med vid längdåkningen men risken är att det inte finns spår alternativt att de är väldigt isiga. Jag överväger om det ens är värt att valla. Var dessutom hos pappa igår och fick skidorna totalt omvallade från grunden så lite rädd om dem är jag allt nu.

Spår eller inte spår. Jag fortsätter träna. Förra veckan fick jag åtminstone till ett skidpass och ett jumpingpass plus att jag simmade 1 km på fredag morgon. Helgens träning regnade som sagt bort.

Den här veckan tänker jag såhär:

Måndag: tabata pump

Tisdag: vinteridrottsdag med jobbet. Skidor? Har bokat strong på kvällen.

Onsdag: jumping eller skidor

Torsdag: Skidåkning om jag så ska åka iväg någonstans.

Fredag: vila eller simma om övriga veckan inte blivit son jag tänkt.

Lördag: skidor plus ska på jumping party, 2 timmar, på kvällen.

Söndag: skidor

20190206_082853.jpg

Nu är det såhär

Med två veckor kvar till tjejvasan motarbetar vädret mig totalt. Hur kan det vara så nesligt att det blir tö, massa plusgrader och regn näst sista helgen jag kan träna? Jag är väldigt glad att jag hann prova att åka 2 mil förra helgen. Det hade känts väldigt stressade att inte ha haft den upplevelsen med sig innan det var dags att ta tag i tre mil. Som jag känner nu kommer jag ändå klara det.

Jag åkte ändå upp till spåren i morse för att testa IFALL det kanske skulle gå att åka men utan klister var det total halkbana och noll fäste. Åkte hem och körde roddmaskin.

På tisdag ska vi ha vinteridrottsdag med skolan, då jag för övrigt också ska åka skidor, och det vore väldigt trist om den regnar bort. Jag lever dock på hoppet än om den saken. Den här helgen är det som det är och jag får träna annat så länge. Väderleksrapporten lovar minusgrader till veckan så än finns det chans till några fler mil under skidorna.

Screenshot_20190208-211340_Chrome

Som pilen på milen

Eller nåt. Jo, då. Mitt kära strong-pass blev inställt igår igen på grund av för få deltagare. Hängde bara läpp en liten stund och sedan bestämde jag mig för skidåkning istället. Det har ju snöat ymnigt i några dagar men när jag såg att de hade nydragna spår i Kil bestämde jag mig för att åka dit. Tog också en titt på skidorna ifall de behövde vallas om efter senaste turen, som jag alltid gör, men bestämde mig för att låta bli. Detta resulterade i att jag hade mindre fäste men mer glid. Eftersom det inte är så backigt i Kil gjorde det heller inget utan jag kunde få träna ordentligt på tekniken utan att slita ihjäl mig. Insikten var väl att det är svårt att lägga på lagom fäste. Men kanske hellre för lite än för mycket? Ett tag kändes det som jag flög fram och jag hann åka en mil innan det känds som att det var dags att vända hemåt. Jag tänker att för tjejvasan tar man sig runt även om vallan är lite sisådär, ändå ger det mig lite ångest. Kan inte tänka hur det skulle kännas om jag skulle åka nio mil nu. Aja, inget att bekymra sig för eftersom det aldrig kommer hända.

8C30B22D-0730-4D18-A1E5-04C4275CE243